Cytostatika
I oktober 03 anser man att Olivia är tillräckligt ”frisk” för att operera in en port-a-cath och påbörja behandling med cytostatika. Man ger oss ett tufft schema med cytostatika till en början varje vecka och senare flerdagars-kurer i treveckorsintervaller.
I början av december börjar hon tappa håret och vi går till frisören för att försöka underlätta vid håravfallet. Olivia blir jättenöjd med det korta håret men bara några dagar senare har allt fallit bort. Olivia genomgick ett antal tuffa kurer före årsskiftet och strax före jul är hennes kropp väldigt sliten. Hon får ligga inne för påfyllning av blod, näring och vätska. På julafton vaknar hon pigg och till eftermiddagen äter hon för första gången på väldigt länge.
Vi gör nu ett uppehåll för strålning.
Strålning
Direkt efter årsskiftet påbörjades strålning mot huvud och rygg. Redan efter första behandlingen fick Olivia extremt ont i huvudet och vi åker akut till sjukhuset. Man röntgar men hittar inget nytt. För säkerhetsskull ändrar man dosen på strålningen och tar mindre styrka men förlänger behandlingsperioden. Olivia har svårt rent psykiskt i början av behandlingen men mot slutet hade hon inga som helst problem att hoppa upp på britsen.
De två sista veckorna fick hon väldigt ont i bröstet och vi läggs in igen eftersom hon inte klarar av att äta. Efter 7 veckor av intensiv strålning varje dag är vi klara.
Därefter fortsätter man med cytostatika-kurerna.
Tryckkammare
Eftersom såret från operationen inte läkte så som man önskat, påbörjar Olivia behandling i tryckkammare. I tryckkammaren utsätter man kroppen för extrem syretillförsel vilket ska sätta fart på de vita blodkropparna och därmed också läkningen.
2 ggr per dag på vardera 1 tim och 40 min får hon ligga i en trång tryckkammare. Första gångerna är mamma eller pappa med men sen klarar hon sig själv. Hon säger själv att det är skönt eftersom det är enda stället där hon får vara ifred från läkare och medicinering.
Olivia gör totalt ca 30 besök i tryckkammaren.